Jakt och skytte var en naturlig del under min uppväxt på en gård på Söderslätt. Den lilla markens hageljakt var den jaktform jag växte upp med och uppfostrades in i.

Kulskyttet skedde i den lokala skytteföreningen som på den tiden var relativt populär syssla inom Frivilliga Skytte Rörelsen FSR. Med en rådjursstam som i det närmaste exploderade på mitten av 1980-talet öppnade för jakt med kula utöver på råka och kanin.

Efter den obligastoriska värnplikten på A3/ATS stannade jag kvar som teknisk officer inom Försvarsmakten i ganska exakt 10 år. Officershögskola ATS 1987-1989, Karlberg 1991-1992 (200 qrzn) och slutligen 9140 KHS för armeingenjörer 1996.

Gevärsskyttet ersattes av pistolskytte (nationellt och internationellt) under åren på P7 i Revingehed. Sedan den tiden är jag medlem i Viltvårdsföreningen och jagar huvudsakligen på Revingeheds övningsfält och på Björnstorps Gods.

Numera är tävlingskyttet nedlagt sedan länge – numera skjuter jag för att det är roligt på Sövde JSK strax utanför Sjöbo.

2007 skrev jag min första artikel för Vapentidningen efter att ha skrivit för skrivbordslådan i ganska många år. Sedan dess har det blivit cirka 130 artiklar (årskiftet 2016/2017) åt vapentidningen, samt några för Jaktmarker&Fiskevatten, några för den finländska tidningen Trapper och en till Jagt, Vildt & Våben.

Jag skriver mest om hagelvapen och då helst om engelska hagelvapen vilket är lite av mitt specialintresse.

Som jägare är jag gammaldags och håller gärna på de jaktliga traditionerna – med respekt för viltet och säkerheten i första hand. Våra jaktliga traditioner har vi för att underlätta en säker och trevlig jakt – att bryta mot dessa är inte bara ouppfostrat, det är att riskera andras säkerhet.

Politiskt sett är jag liberal i den klassiska meningen, inte att förväxlas med dagens neoliberaler eller vänsterdrivna pissliberaler.  Traditionellt allmänborgerlig skulle man kunna säga. Jag tror på människans förmåga och vilja att ta ansvar. Och att med varje frihet följer minst två förpliktelser.