Vad som varit extremt klart för alla och envar som kan de mer grundläggande räknesätten är att den politiska tanken att isolera SD har skapat ett SD som nu i skrivande stund är landets andra största parti. Redan på valnatten 2018 stod det klart att SD nu var kungamakare på allvar – SD hade nu nått den storlek att inget av de två regeringsalternativen kunde tillträda OCH samtidigt isolera SD utan att endera sidan frivilligt gav upp. Nu i dag än mer så än på valnatten. Ergo: vi fick en blocköverskridande regering som inte vet vad den vill.

Numera finns det två politiska regeringsalternativ – ett med en regering med stöd av S och ett med en regering med stöd av SD. Det är faktiskt inte svårare än så. Visst kan man låtsas som det finns tre grupper: vänster, höger och liberaler i mitten. Det är en illusion sett till hur det svenska partisystemet fungerar även om det finns en del forskning som visar på att det finns en grov uppdelning av befolkningen i 30% progressiva, 30% öppensinnade (läs liberala) och 30% konservativa.

Men nu talar vi om Sverige och där finns nämligen inget egentligt högerparti i riksdagen krasst sett – det finns bara ett vänsterparti (V), ett moralkonservativt vänsterparti (SD) och sedan en flock vilsna vänsterliberala partier som inte vet vad det ska ta sig till utöver att globalism och multikulturalism är vår tids frälsning.

Vilket är en smula märkligt alltihop. I synnerhet sett till hur den politiska debatten låter.

Låt oss börja fundera lite på detta: SD är ett högerextremt parti.

OK, Så de vill ha ökade klasskillnader? De vill ha platt skatt? De vill begränsa fackens makt? Vill de sänka arbetarnas löner? Vill de minska omfördelningen? Och varför i herrans namn kan då så många LO-medlemmar rösta på dem?

Förmodligen bygger hela resonemanget på att Hitler var höger för han gav sig på Sovjetunionen militärt. Vilket är dumt, riktigt dumt tänkt. För att det är historisk sett väldigt fel. Hitler skapade kanske inte nationalsocialismen, men han formade den till vad den är i den svenska politiken i dag. Det är dock en sak vad Hitler är den politiska debatten i Sverige och vad han verkligen var.  Hitler kunde sin Marx och han förstod att inget kommer ur intet. Låt vara att Min Kamp är ett sammelsurium av trams och dumheter utan stringens och som liksom inte hänger ihop – men det gör ju handen på hjärtat inte vare sig bibeln eller Koranen. Så att den kunde bli en skift att räkna med på 1930-talet ska ju inte förvåna. Den skulle ju inte vara en sund teori som förklarade ett samband eller ett system. Min Kamp skulle bara motivera lite politiska beslut.

Hitler gav sig på Sovjet mer utifrån ekonomiska realiteter än ideologiska. Sovjet hade vad han ville ha – landmassor, skit vilket vilken ideologi den som satt på landmassorna hade. Tysklands arbetare skulle få mark, och det var ryssarna som skulle tillhandahålla den. Vilket i sak inte skiljer vänsterns syn på höginkomsttagarens rätt till sin inkomst. Omfördelning är rättvisa i vänsterns begreppsvärld. Överskatta höginkomsttagare eller sno en annans befolknings land för att ge andras saker till sina utvalda. Samma sak – det är bara en gradskillnad.

Om vill sno någons tillhörigheter så är det enklast om man först gör det korrekt begreppsmässigt – ergo han införde ”untermensch” utan äganderättigheter. Vips så kan man ju både göra det lagligt och få folk att tro på att det är rätt. Så om nu ”untermensch”är den ena sidan på skalan så måste nationen och hembygden vara på den andra vilket förklarar Hitlers vurm för ”heimat”. Eller kanske hans vurm för tyskars ”heimat” var den nu än råkade vara,han var ju Österrikare. Byt ut ordet ”undermensch” mot ”priviligierade”, ”heimat” mot ”den svenska modellen” så är det extremt likt resonemang.

Hur som skapade Hitler det vi idag känner som nationalsocialism. Vilket i namnet nationalsocialism förklarar varför SD nu kan locka till sig LO-medlemmar. Det är ett vänsterparti i det att det är ett arbetarparti som tycker det är okej att omfördela. För ja, det är där SD har sina politiska rötter, tillsammans med kommunister och socialister. De tror att vissa har moralisk rätt att få vad de inte är värda i ett ekonomiskt system. Det kallas ”solidaritet” och betyder att ”jag har rätt till vad som inte är mitt men som jag aldrig skulle ge bort frivilligt till någon annan”.

Hitlers vurm för ”heimat” är även det förklaringen till varför Sveriges mest nazistiska parti långt in på 1970-talet var just centern. För det var där svenska och tyska arbetare kunde enas med Svenska och Tyska bönderna – i vurmen för hembygden, så man kunde sortera ut de där ”untermensch” enkelt … Annie Lööfs lite lätt förvirrade historiebeskrivning om Centerns historia är med andra ord ett rent önsketänkande och en enda lång lögn.

Den kanske inte allt för snabbtänkte arbetaren saknar högre utbildning och har därmed aldrig blivit marinerad i identitetspolitik och att vi kan ha åtta kön eller mer. Då blir det vänster sett till fördelningspolitik, skatter, arbetsrätt och andra fackliga rättigheter för de ”som inte har huvudet till att tänka med”. Men jävligt konservativt sett till det där med identitetspolitik och åtta kön. Notera – konservativt – inte höger.

Sett till globalismens heliga graal ”att alla får det bättre” så är den krasst sett sann: internationaliserar vi ekonomin växer den. Då får människan globalt som ras det bättre – så långt är det sant. Men det innebär inte att alla behåller sin plats på stegen…… Det sker en omfördelning med. Vissa grupper klättrar upp, andra sparkas ner. I det valet – att vi globalt får det bättre – mot att jag får det sämre gentemot andra i samhället omkring mig så ska man nog inte förvänta sig allt för mycken altruism hos den man trampar ner.

För ska en internationaliserad ekonomi på sikt kunna fungera så kommer löner, skatter och omfördelning (läs skattetryck) att harmoniseras förr eller senare. Ekonomiska kriser uppstår när ekonomin inte längre ”stämmer” med vad den skapar och uppstår då en ekonomisk kris som gör att det ekonomiska systemet anpassar sig – valuta, räntor, löner, skatter etc justeras till den nivå som fungerar.

En svensk civilingenjör tjänar rätt lika sett mellan Sverige och Kina. En okvalificerad arbetare tjänar nästan 10 gånger mer i Sverige. Och med lägre lön sjunker skattekraften för en låginkomsttagare (som tjänar mindre än snittet) är statsfinansiellt sett en förlust. Kostnaden i vård, skola och omsorg är samma men inbetald skatt lägre.

Sverige har 10 miljoner invånare, Kina ca 1,4 miljarder. Dvs 10 mot 1400. 1/140 = 0,00714. Eller 0,7%. Det är Sveriges vikt i den internationella ekonomin. Om vi ska ha en gemensam lönenivå i världen så kommer Kina att ha 99,3% mer att säga till om än lilla Sverige. Den som tror att globalism kommer att göra så att ”alla kommer att få det som i Sverige” är mer än lovligt naiva.

Lik förbannat importerar vi arbetskraft för att rädda välfärden med så lågt humankapital att de inte kommer att kunna få ett jobb i Sverige med dagens löner, än mindre bli statsfinansiellt lönsamma (dvs får en lön över genomsnittet). Alternativet i dag på den här punkten blir då:

1. Behålla välfärdsstaten inkluderande den generella välfärden och den ihopklämda lönestrukturen. Då lär vi inte kunna tillåta någon att invandra som kan bedömas ha ett värde på arbetsmarknaden som ligger under genomsnittslönen.
   Den utjämning som därmed görs måste då på sikt dels öka, dels ske i form av en medveten kommunikation.
2. Skrota den generella välfärden och sedan låta vem som helst komma till Sverige – men där det inte finns något som helst skyddsnät dvs blir du arbetslös och inte kan försörja dig är det inte statens problem. Då har vi ganska snart kinesiska löner och att folk svälter på gatorna…..

Fundera nu på vilket av dessa båda val ovan är ”vänster” eller ”höger”. Och kontrollera sedan i SD’s partiprogram vad de vill göra politiskt.

Den medvetna kvasiliberala medelklassvänstern som är den systembärande klassen i Europa har med sin omfamning av multikulturalismen och globalismen därmed valt att kasta den europeiska arbetarklassen på det politiska offeraltaret.

Om man är arbetare och känner att man hela tiden sparkas längre och längre ner på samhällsstegen vilka alternativ har man då i valen:

• Vänster, och bli marginaliserad av multikulturalism, globalism och tvingas förnedras för att vänsterns nya gullunge är muslimer
• Höger där de kommer att puttas ner på samhällsstegen eftersom man inte ser jämlikhet som en speciellt ekonomisk fråga inom höger
• Nationalsocialism som är ju är vänster med ett nationalistiskt fokus – på den egna arbetarklassen, att den har rätt till vad den inte kan motivera sett till sin lönsamhet.

Grejen är ju den att någon måste betala för en omfördelning. Inget uppstår ur intet. Om nu inte kapitalet omfördelas, och det är det ju absolut inga tecken på att det gör i globalismen, så måste någon annan betala. Medelklassen är relativt sett jämlik globalt sett, och de är mycket begränsat intresserade att vara mer nettobetalare än de är i dag.

Kvar blir då arbetarklassen och det nya etniskt definierade trasproletariatet. Det blir där man kommer att lämna notan för globalismen.

Hitler kunde sin Marx och som andra vänsterrevolutionärer var han välklädd i snygga kostymer. Men fattar månne Gustav Fridolin, SSU, Tro&Solidaritet med flera på allvar att de återskapar förutsättningarna för att en Hitler och nationalsocialismen ska kunna återuppstå? Eller avser de beröva arbetarna deras rösträtt och sedan sätta Europas arbetarklass i koncentrationsläger så de i lugn och ro kan skapa sitt utopia? Inser de i så fall vilken politik de då kommer att föra? Och inser de vad deras nya gullungars kultur kommer att medföra till den europeiska kulturen?

Brunsmeta den som brunsmetas bör.